torsdag 1 januari 2009

Från sambos till man & fru

Mycket saker stod på agendan när resan till Thailand bar av. Det allra viktigaste, iallafall för vår del var att vi äntligen skulle bli man och fru. I allra största hemlighet smet vi iväg och vigdes på stranden i Kamala på Phuket. Få var invigda i det som komma skulle även om några hade sina föraningar.


Jag vill gärna dela med mig av några av den mängd bilder som de duktiga fotograferna fick till. Framförallt på hur man på ett enkelt sätt kunde förvandla en enkel sandstrand till en mysig vigselplats. Temat gick i vitt och rosa, samma ton på blommorna som i brudbuketten nedan. I korgarna förvarades rosblad och såpbubblor som kastades över oss efter att ceremonin var slut.


Ringarna förvarades i en blomma tills det var dags att träs på fingrarna.

I Thailand skiljer sig seden från hemma. Vi tilldelades ett varsitt glas med sand som sedan skulle hällas samtidigt i ett nytt glas. Sanden i de gemensamma glaset symboliserade en förening av två personer till en gemensam enhet.




Brudbuketten valde jag ut innan och var precis lika vacker som jag hade hoppats på!





Jag kunde inte släppa tanken på att få ha en vit klänning på mig på bröllopet. Det var otroligt varmt trots att jag hade valt ut en klänning utan en massa underkjolar. Men det var det värt! En gång i mitt liv vill jag kunna känna mig som den vackraste kvinnan på jorden. Den dagen har nu varit och vi är så otroligt nöjda med valet att smita iväg hemifrån. Så enkelt men ändå så speciellt!

5 kommentarer:

Anneli sa...

Grattis vad roligt att ni har gift er. Det såg så vackert ut med vigseln på stranden med alla blommor. Vi gifte oss hemma i trädgården framför dammen. Ett minne som värmer som jag alltid kommer att bära med mig. Ett stort grattis från mig.
Kramar

Anonym sa...

GRATTIS! Wow vilken upplevelse!! Sååå fint att ha ringarna i en blomma! LYCKA TILL! Kram!

Anonym sa...

Wow så vackert bröllop!!! Sååå vill jag också ha det. Underbar klänning! Kram

Anonym sa...

Stort Grattis!!!!
J&J i Västerhaninge

Anonym sa...

Grattis! Wow så fint allt var, det såg verkligen ut som ett drömbröllop! Och du känner inte att du kanske hade velat haft med familj och vänner nu efteråt?
Kram från tjejen med en tumör i hjärnan