Världens bästa överraskning!

Min största sorg med att åka iväg en längre period som denna har varit tiden som jag och maken kommer spendera från varandra. Vi har löst en del av problemet med att installera Skype och införskaffa webbkamera så vi kan se varandra när vi pratar. Men det är inte riktigt samma sak som att träffas på riktigt. I lördags pratade vi på Skype innan det var dags att släcka lampan i Sverige. Vi bestämde att vi skulle prata igen i söndags runt tre på eftermiddagen för min del. Så jag satt snällt och väntade på att maken skulle dyka upp på Skype. Gissa om jag blev förvånad och helt obeskrivligt glad när det knackade på hotelldörren och han stod utanför. Helt i smyg har han planerat en resa hit och verkligen gjort sig besvär för att se till att jag inte skulle misstänka någonting. Nu har vi ett par dagar till tillsammans innan han ger sig av hem igen. Sen är det bara tre veckor tills vi ses nästa gång.

Vad säger ni, kvalar inte det in på förstaplatsen för världens bästa överraskning?!

(Vårbild på bron över Willamette river)