A piece of cake

Med jämna mellanrum infaller det som jag kallar min romantiska dröm av livet. Ni kanske har en egen sådan och vet vad jag menar? I mitt fall handlar det om att jag står i mitt fantastiska kök, fåglarna kvittrar, solen skiner och jag har en känsla av frihet. Ofta sammanfaller detta med programmet, eller reklamen om programmet, Leilat bakar. För henne ser bakningen så enkel ut och hon mer eller mindre bara slänger ihop det ena bakverket efter det andra. Sen när det dukas upp ser alla så glada ut. Så när jag såg hennes nya bakbok kunde jag inte låta bli. Den anlände i brevlådan förra veckan och invigdes i torsdags.

Jag måste erkänna att jag hade lite svårt att bestämma vad jag skulle börja med. En tårta på tordagskvällen kändes lite väl ambitiöst, småkakor kändes inte så kul. Istället blev det en klassiker, kärleksrutan/mockarutan. Kärt barn har många namn...

Denna blev en lyxigare variant av det traditionella receptet som iallafall jag har sprungit över många gånger tidigare. I kaksmeten skulle det vara betydligt större mängder smör, ägg och socker än vad jag är van med. Dessutom skulle det spridas över lite knäckchoklad innan kakan ställdes in i ugnen. Glasyren gjordes på grädde, kaffe och mörk choklad. Det blev riktigt gott och kändes verkligen som det var lite lyxigare.

Sambon är supernöjd över att jag bakar kakor åt honom eftersom han fullkomligt älskar sådant. Men nackdelen är att vi endast är två som kommer att stoppa i oss detta, och vem behöver det när badsäsongen är nalkandes? Fika någon?